fredag 21 oktober 2011

Tävling!

Paperbacklover firar 3 år idag och har en mycket rolig och intressant tävling på gång. 30 frågor om litteratur som utgår från alfabetet. Första frågans svar börjar på A, andra på B och så vidare.
Snabbast svar ger 5 poäng, men alla som svarar rätt får 1 poäng.

Priser utlovas!


måndag 29 augusti 2011

Filmteaser - Hungerspelen


Jag såg att det kommit en liten teaser-trejler till första filmen om Hungerspelen.
Själv läste jag böckerna först nu i somras. Får sägas att de var ganska underhållande ungdomsböcker men jag skulle inte påstå att de är något speciellt med dem. Som brukligt är (finns förstås undantag) med bok-till-film rullar tror jag inte den kommer bli något att hänga i granen. Tur då kanske att den kommer ut först i mars ;)

kunde inte lägga in klippet så länken nedan får duga:

fredag 26 augusti 2011

Införskaffat: Penguins mini-boklåda

Om man läst något av mina tidigare inlägg så kanske man har märkt att jag föredrar att läsa litteratur på engelska och då främst de så kallade klassikerna.
Således är det kanske inte så konstigt att mitt senaste inköp blev Penguins mini modern classics box med 50 st böcker. Jag hittade boxen till ett bra pris på amazon, med frakt och valutaväxling inräknat sparar man flera hundralappar än om man beställer via någon svensk sida, så det kan vara värt att kolla in om man skulle vilja införskaffa boxen själv.

onsdag 24 augusti 2011

poetry in motion (pictures)



Jag har kommit in i en liten poesiperiod för tillfället och har E.E. Cummings 95 poems på nattduksbordet. Jag gillar hans sätt att leka med ord och bokstäver trots att man kan få lite huvudbry av några dikter då de till utseendet är lite klurigt skrivna.

Poesi är nog den enda litteratur som faktiskt kan bli bättre på filmduken än när man läser den själv. Den blir mer levande när man får höra den uppläst av en person med mycket inlevelse och känsla. Något som många skådespelare lyckas med.
Tre av mina favoritfilmer som skildrar poeters liv och där man får höra lite av deras poesi uppläst är de tre som syns på bild till höger;
Sylvia (Sylvia Plath), Bright Star (John Keats) och The Edge of Love(Dylan Thomas)
en sak de tre personerna har gemensamt är att de levde korta, tragiska liv, något som många poeter verkar ha gemensamt. Det kanske är så att den finaste poesin finns i det dystra och mörka hos människan?

Jag tar gärna emot förslag på andra filmer som skildrar poeters liv, finns säkert en hel del bra jag missat.

Jag läste förresten att det ska spelas in en film baserad på Miltons Paradise Lost, enligt Imdb ska det vara en "action-heavy" film vilket kanske inte låter särskilt lockande men det får väl tiden utvisa. Den ska i alla fall ha premiär nästa år.

Jag avslutar inlägget med att tipsa om en playlist på spotify där man kan få höra lite olika uppläsningar av gamla diktare. Dock är kvalitén väldigt ojämn.


Tipsar även om en mer grafisk dikt från en känd samisk diktare som jag själv lyssnade på när jag skrev detta inlägget.Den är gjord av Nils-Aslak Valkeapää, och du hittar den här:


Det också finns en liten sammanfattning om vad den handlar om plus en ordlista som förklarar vad alla orden betyder. Jag skulle rekommendera att man läser ordlistan då den ger en en större förståelse och dikten mer djup.

tisdag 23 augusti 2011

Bleknade sidor och svunna ord


Jag inser efter en alltför lång frånvaro att min och syrrans blogg varit övergiven av oss båda som en dålig deckare som samlar damm i bokhyllan, eller kanske mer passande i en låda på vinden, totalt frånvarande från våra liv.

Efter vårt långa sommaruppehåll, kan ju skylla på för mycket sol och bad någonstans där elen inte nått fram än, det vore förstås att ljuga lite grann, men iaf så ska vi ta oss i kragen och se till att få ned lite ord om böcker och annat igen. Förhoppningsvis kommer det finnas läsare till våra framtida inlägg också. ;)

söndag 15 maj 2011

inhandlat: Penguin Modern Classics The Complete List


Om man är som jag och hyser en förkärlek för de såkallade klassikerna och gärna läser böcker på engelska så skulle jag rekommendera att köpa Penguins lista över modern classics serien (den vita).
Plus så gör dom sig bra i bokhyllan om man ska va på det viset

Jag har försökt hitta en liknande bok över vanliga Penguin Classics serien (den svarta) men har inte lyckats hitta någon sådan. Kanske finns det för många i den serien för att lista på ett vettigt sätt.

Penguin tillsammans med Vintage, som ger ut H Murakami på eng pocket, är nog mina favoritförlag.

Är det någon mer än jag som har ett favoritförlag, både efter vilka böcker som ges ut men även pga böckernas omslag?


lördag 14 maj 2011

Läst: Truman Capote, Breakfast at Tiffany's

Jag ska börja med att erkänna att jag inte sett filmatiseringen av Breakfast at Tiffany's som tydligen ses som lite av en klassiker.

Truman Capotes förlaga är dock en av de bästa kortare berättelser jag läst, karaktärerna stiger ut från sidorna och det känns som man är ett par steg efter eller sitter vid bordet jämte dem och tar del av deras liv.

Holly Golightly är en väldigt färgstark person som precis balanserar på rätt sida moralen vilket gör att man gillar henne trots hennes många snedsteg och förolämpningar.
Jag gillar att personerna får visa både sina bra och dåliga sidor vilket gör dem mer levande.

I min version inkluderades även House of Flowers, A diamond guitar och A Christmas Memory, tre korta historier som även de är väl värda en läsning.

Så om någon frågar mig om jag sett Breakfast at Tiffany's så kan jag nu åtminstone säga -ne men jag har läst boken.




söndag 8 maj 2011

Läst: Yoko Ogawa, Hotel Iris


Efter att ha läst Ogawas The Professor + The Housekeeper trodde jag att jag visste hur denna författare skulle fungera, men ack så fel jag hade. Hotel Iris är en fruktansvärd bok att läsa vad gäller själva handlingen, språkligt är den helt ok. Dock är det svårt att få någon bra bild av språket då handlingen är så brutal så att man blir illa till mods. Jag har svårt att se ett känslotillstånd som skulle underlätta läsningen av boken. Med det sagt bör jag kanske återge handlingen i Hotel Iris för att visa på vad det är som gör boken till en helt annan läsupplevelse än tidigare nämnda titel av Ogawa.

Boken utspelar sig i en liten kuststad där sjuttonåriga Mari och hennes mamma sköter om ett litet hotell. en kväll kommer en herre och hyr ett rum till sig och en kvinna som visar sig vara en prostituerad. Senare samma kväll kommer kvinnan utrusandes ur rummet och skriker glåpord till mannen, som reagerar likgiltigt och som inget hade hänt. Till en början tror man att han blivit oförrättad. Dock så visar det sig snart att han är otäckt brutal och blir sexuellt tillfredsställd genom att kränka och binda sina partners vilket Mari får erfara.
det förekommer flera sexscener mellan mannen och Mari som, även om Mari frivilligt går in i relationen, känns som rena våldtäktsscener. Mari binds och kläs av och behandlas fruktansvärt men beskrivs känna njutning i smärtan hon upplever men för mig som läsare blir det alltför våldsamt och förnedrande för att kunna uppskatta boken som helhet. Det finns till exempel vissa partier där Mari agerar med sin mamma och hennes väninna som är läsvärda och som turligt nog trubbar av våldsscenerna emellanåt.

Av den, om än begränsade, erfarenhet jag har av japanska författare misstänker jag att råa sexbeskrivningar är något av ett gemensamt drag. Man kan fråga sig om det är så de får utlopp för sina mörka sexuella fantasier?

fredag 29 april 2011

Läst: Glenn Taylor, The Ballad of Trenchmouth Taggart


The Ballad of Trenchmouth Taggart är Gleen Taylors Debut roman som fått väldigt fina recensioner. Något som den verkligen förtjänar då den är svår att sluta läsa. Boken spänner över otroliga 108 år av Trenchmouth Taggarts liv(han föds i december 1902), från 1903 till 2010 och man får följa med på en häftig resa under alla decennierna där emellan.

Boken tar sin början 2010 då Trenchmouth är 108 år och precis har sytt ihop sin mun i syftet att aldrig mer yttra ett ord då det knackar på dörren och en journalist stiger in. T tillfrågas att berätta sin livshistoria för journalisten vilket är inledningen på en spännande och fartfylld historia som tar sin början i West Virginia och en kall vinterdag då Taggart kastas i en flod av sin galna moder som ser honom som djävulens son. T räddas turligt nog av änkan Dorsett. Dock drabbas han av Gingivit (dikemun) därav namnet Trenchmouth som änkan ger honom. Änkan är en stark kvinna som försörjer sig och sitt andra fosterbarn, Clarissa, genom att sälja hembränt till männen i byn. Dorsett uppfostrar sina fosterbarn till självständiga individer som inte ska inte tillåta att andra sätter sig på dem.

Trenchmouth lever ett hårt liv, till en början är han ett barn av vildmarken. Ett barn som inte vet hur det ska bete sig i sociala sammanhang. Men T tyr sig till sin nya mor och syster och de hjälper honom att hitta balansen mellan det vilda och samhällets normer. Då han växer upp under vilda västerns sista dagar utgör öga-för-öga, tand-för-tand-mentaliteten en del av vardagen, något som passar unge Trenchmouth som ser saker svart och vit, och att man får det man förtjänar.

Det förekommer en hel del namn och personer som jag hade svårt att relatera till då jag inte är så välbekant med gamla musiker från Amerika (T spelar och sjunger ihop med olika människor). I bokens senare kapitel förekommer många namn som jag antar härrör från gamla countrysångare och jazzmusiker från USA men de blir inte mer än namn för mig tyvärr.

Det är författarens beskrivning och hanterade av Trenchmouths karaktär som lyfter hela boken, som annars inte är särskild detaljerad, miljöerna skiftar ganska snabbt och det finns många karaktärer som bara flyter förbi utan att göra intryck. Dock är Taggart desto mer levande och framstår som en sympatisk man om än lite knepig och brutal. Jag upplever honom som en oerhört varmhjärtad karaktär han förvandlas till lite av en gammal hjältefigur som har sina ärr.

lördag 23 april 2011

läst: Yoko Ogawa, The Housekeeper + The Professor




Denna boken fick mig att se matematik i ett helt nytt ljus. Från att ha sett matematik som trist och onödigt svårt efter alla timmar i skolbänken till att se matematiken som något fint och förvånande poetiskt måste visa på en boks förmåga att påverka ens person.

Yoko Ogawa har lyckats skapa en enkel, vacker berättelse som lyckas balansera mellan vemod och lycka samtidigt som den är bildande med sitt lekande med både primtal och ekvationer.

rekommenderar varmt denna lilla bok!

lördag 16 april 2011

nyinskaffat: Yoko Ogawa


I veckan ramlade två av Yoko Ogawas romaner ner på dörrmattan, The Diving Pool och Hotel Iris. Jag har nyss läst hennes The Housekeeper + The Professor som var en väldigt bra bok och annorlunda från det jag brukar läsa vilket fick mig att bli nyfiken på hennes andra verk.



The Diving Pool:
"A lonely teenaged girl falls in love with her foster-brother as she watches him leap from a high diving board into a pool – an unspoken infatuation that draws out darker possibilities.

A young woman records the daily moods of her pregnant sister in a diary, but rather than a story of growth the diary reveals a more sinister tale of greed and repulsion.

Out of nostalgia, a woman visits her old college dormitory on the outskirts of Tokyo. There she finds an isolated world shadowed by decay, haunted by absent students and the disturbing figure of the crippled caretaker."

Hotel Iris:

"In a crumbling, seaside hotel on the coast of Japan, quiet, seventeen-year-old Mari works the front desk as her mother fusses over the off-season customers. When, one night, they are forced to eject a prostitute and a middle-aged man from his room, Mari finds herself drawn to the man’s voice, in what will become the first gesture of a long seduction.

Mari begins to visit the mysterious man at his island home, and he initiates her into a dark realm of both pain and pleasure. As Mari’s mother and the police begin to close in on the illicit affair, events move to a dramatic climax"

Jag får lite Haruki Murakami vibbar men förhoppningsvis lyckas de skapa sig egna identiteter och är i liknande stil som the housekeeper + the professor.

onsdag 13 april 2011

efter ett oplanerat uppehåll

Det har varit lite tyst från vårt håll i april, vilket helt enkelt beror på att jag och syrran varit upptagna med annat på var sitt håll. Dock har vi båda hunnit läsa en hel del sedan senaste inlägget gjordes.

bok 2 av H. Murakamis 1Q84 serie gjorde mig något besviken( om vilket ett inlägg borde finnas uppe när detta skrivs). Jag har ändå lyckats hålla mig kvar bland de japanska författarna och hittat en ny favorit i Yoko Ogawa, och hennes housekeeper and the professor och två av hennes andra böcker, Hotel Iris och the Diving Pool är på väg med posten.

Nuvarande läsning för min del är Glenn Taylors The Ballad of Trenchmouth Taggart, vilken är en riktigt skön roman Stilen skiljer sig rejält från ovannämnda författares vilket känns uppfriskande. Den känns som en gammal hederlig western så den kan jag varmt rekommendera.

Reflektioner: Haruki Murakami 1Q84- juli september bok 2

" 'Du menar att om det dyker upp en pistol, kommer den med nödvändighet att avfyras någonstans, eller hur?'
'Enligt Tjechovs synpunkt är det så.'
'Så du vill alltså helst undvika att skaffa mig en pistol.'
'Det är både farligt och olagligt. Dessutom är Tjechov en författare som man kan lita på.'
'Men det här är ingen berättelse. Vi pratar ju om den verkliga världen.'
Tamaru kisade med ögonen och tittade Aomame stint i ansiktet. Sedan öppnade han långsamt och samlat munnen: ' Vem kan veta det?' " (bok 2, s 26)

Om man känner sin Murakami så vet man att han sällan planterar saker som bara lämnas därhän eller aldrig bär frukt. Med ovanstånde citat som en ständig ledsagare följer man handlingen framåt till det ögonblick Tjechovs ord blir till sanning. Dock får vi aldrig höra skottet som överröstas av Little Peoples hånfulla skratt.

Jag har svårt för Murakamis senaste alster, det som syntes lovande i bok ett omvandlas till något lite för groteskt och segt för min smak. I Bok 2 känns historien till en början alldeles för långrandig, den hamnar på en platå som det tar nästan två tredjedelar av boken att komma vidare ifrån. Jag funderar över varför Murakami valde att göra denna berättelsen till sitt stora epos. Flera av hans andra böcker känns mycket mer genomarbetade och till viss del djupare. Kanske har jag blivit mätt på Murakami eller så kanske det har blivit för mycket av hans surrealism i 1Q84.

Aomame är fortfarande den mest intressanta karaktären dock avskärmas hon från de personer som utgjorde de starkare delarna av bok 1. Bok 2 blir för min del inte lika intressant när hon inte ges utrymme till att interagera med dessa människor vilket inte riktigt uppvägs av fokuserandet på Tengos perspektiv.

Jag funderar på om skottet inte borde kommit lite tidigare för denna berättelse. Förhoppningsvis kan bok 3 gottgöra för alltihop när den kommer ut, vem vet den kanske får en att se bok 2 i ett helt annat ljus.

söndag 3 april 2011

Recension: Sophie Hannas Lilla Hjärtat

Sophie Hannas bok Lilla hjärtat är ingen större läsupplevelse. Det är en sådan typ av bok som jag antar man uppskattar om man är ett fan av författaren eller är en hobbyläsare av deckare och väljer böcker efter topplistorna.

Jag hade lika gärna kunnat vara utan denna läsning, boken lämnar inget större intryck hos mig då den är väldigt fattig på detaljer och beskrivningar. Jag vet inte om det kan bero på översättningen men det känns som bara det mest nödvändigaste är med, förutom en udda sak som rör en av poliserna men den känns helt oväsentligt och poänglös att ha med enligt mig.

Det finns ett par partier som trots allt gör boken läsvärd och som, om än väldigt begränsat, för tankarna till Doris Lessings Fifth Child, då hemmets trygga vrå omvandlas till en typ av psykologisk terror som gärna hade fått ges mer utrymme på bekostnad av de svagare och mindre intressanta kapitlen om poliserna.

Jag har nämnt hur bokens berättarstil känts splittrad i ett tidigare inlägg och det fortsätter boken igenom. Handlingen ses dels ur polisernas perspektiv och dels ur offret Alices i vartannat kapitel. Vilket egentligen är ett bra upplägg men man hinner inte riktigt lära känna någon av karaktärerna tyvärr.

Slutet blir ganska abrupt och det blir lite hafsigt och halvdant avslutat med en del nötta trådar som hade kunnat utvecklats ytterligare.

torsdag 31 mars 2011

Hjälp mig välja böcker!

I väntan på lite mer tid och energi till att skriva en recension på Sophie Hannas Lilla Hjärtat och uppföljande reflektioner på Murakamis 1Q84 juli-september så kommer här en liten vädjan om hjälp.

Jag funderar på vilka två av de fyra böckerna
på bilden nedan jag ska läsa härnäst.
De olika "blurbsen" lyder såhär

E.E. Cummings, 95 Poems

"Remarkable for its vigor, freshness, interest in ordinary individuals, and awareness of the human life cycle, the collection reflects Cumming's observations on nature and his prevailing gratitude for what life offers: 'Time's a strange fellow: more he gives than takes.' "


Glenn Taylor, The Ballad of Trenchmouth Taggart

"Meet Early "Trenchmouth" Taggart, a man born and orphaned in 1903: a one time inventor, snakehandler, cunnilinguist[något väldigt obsent kan nämnas], sniper, woodsman, harmonica man, and newspaperman. His is an epic story, a tall tale in the traditions of Mark Twain, chronicling more than one hundred years of exile and outrunning trouble. It is the love song of an outlaw and, like the best ballads, it etches its mark deep upon the memory."


Yoko Ogawa, The Housekeeper + The Professor

"Each morning, as the Professor and the Housekeeper are reintroduced to one another, a strange, beautiful relationship blossoms between them. The Professor may not remember what he had for breakfast, but his mind is still alive with elegant equations from the past. He devises clever maths riddles - based on her shoe size or her birthday - and the numbers reveal a sheltering and poetic world to both the Housekeeper and her ten-year-old son. With each new equation, the three lost souls forge an affection more mysterious than imaginary numbers, and a bond that runs deeper than memory."


Ovid, Heroides

"in the twenty-one poems of the Heroides, Ovid gave voice to the heroines and heros of epic and myth. These deeply moving literary epistles reveal the happiness and torment of love, as the writers tell of their pain of separation, forgiveness of infidelity or anger at betrayal. The faithful Penelope wonders at the suspiciously long absence of Ulysses, While Dido bitterly reproaches Aeneas for too eagerly leaving her bed to follow his destiny, and Sappho - the only historical figure portrayed here - describes her passion for the cruelly rejecting Phaon. In the poetic letters between Paris and Helen the lovers seem oblivious to the disaster prophesied for them, while in another exchange the youthful Leander asserts his foolhardy eagerness to risk his life to be with his beloved Hero."

Någon som tycker jag ska läsa en framför de andra?


onsdag 30 mars 2011

The Man Booker International Prize 2011

 


Idag presenterads finalisterna till 2011 års The Man Booker International Prize.
Följande författare tävlar om det prestigefyllda priset vars vinnare tillkännages under Sydney Writers´ Festival den 18 Maj:
  • Wang Anyi
  • Juan Goytisolo
  • James Kelman
  • John le Carré
  • Amin Maalouf
  • David Malouf
  • Dacia Maraini
  • Rohinton Mistry
  • Philip Pullman
  • Marilynne Robinson
  • Philip Roth
  • Su Tong
  • Anne Tyler
Omedelbart efter tillkännagivandet av finalisterna så lät John le Carré meddela att han ville att hans namn skulle strykas från listan. Han säger följande:

"I am enormously flattered to be named as a finalist of 2011 Man Booker International Prize.  However I do not compete for literary prizes and have therefore asked for my name to be withdrawn"

Juryordföranden Rick Gekoski sade dock att John le Carré's namn kommer att stå kvar på listan.


Jag själv har enbart läst böcker av, Philip Roth, John le Carré, Philip Pullman och Anne Tyler och av dessa så klappar hjärtat lite extra för Anne Tyler. Hennes bok Påminnerskan (Damm Förlag 2010) läste jag under semestern förra sommaren och den var lättläst och underhållande. Jag är lite svag för sarkastiska huvudpersoner, så detta var en perfekt bok för mig. Jag rekommenderar den verkligen.
Jag kommer att hålla tummarna för henne den 18 Maj.


Vem är er favorit? Är det någon som har läst någon av de författare som jag missat? Vilka böcker rekommenderar ni i sådana fall?

tisdag 29 mars 2011

ALMA-priset 2011



ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award) 2011 har just tilldelats den australienske författaren och illustratören Shaun Tan.
Han har skrivit och illustrerat ett flertal böcker, varav Ankomsten (2010) är den första som getts ut på svenska av Kabusa böcker. Boken är dock en ren bilderbok så den kan uppskattas av alla, oavsett vilket språk man talar, eller om man kan läsa eller ej. 


Shaun Tan är en van pristagare, bara i år har han vunnit The Dromkeen Medal ett pris för de som bidragit och förbättrat Barnlitteraturen i Australien. Han vann även en Oscar för bästa animerade kortfilm för filmen The Lost Thing.


Vad tycker ni? Var det rätt pristagare i år?

fredag 25 mars 2011

One day: Filmen

David Nicholls roman One Day var en av förra årets större läsupplevelser för min del. Jag gillade hur man fick följa huvudkaraktärernas liv från dagen de träffades och sedan återkomma till samma datum under ett antal år. Även om man fick en fragmentarisk bild av deras liv så kändes berättelsen sammanhängande på ett naturligt sätt.
Nu när boken ska bli film funderar jag på hur de ska lyckas skildra handlingen utan att få filmen att kännas stressig.

Jag såg att Anne Hathaway ska spela Emma, och även om jag tycker om henne som skådis, är det inte henne jag får framför mig när jag föreställer mig Emmas karaktär.

En annan film jag gärna vill se är The Tempest med Helen Mirren och Russell Brand mfl. Sedan kommer ju en ny Jane Eyre och Wuthering Heights i år också.

Två böcker som jag gillade men som tyvärr inte verkar bli film för tillfället är David Benioffs Tjuvarnas Stad och Chris Cleaves The Other Hand. De hade nog gjort sig bra på vita duken. Benioff har ju fått en av sina andra noveller filmatiserade (25 th hour) med gott resultat.

Vilka "bok till film"-rullar ser ni fram emot i år?

torsdag 24 mars 2011

PEN/Faulkner-priset

PEN/Faulkner är ett pris som årligen delas ut till den amerikanske författare som skrivit årets bästa skönlitterära verk. Vinnaren väljs av en jury bestående av tre personer som väljs på årsbasis.

Tidigare vinnare av priset är bl.a. Joseph O´Neill som fick priset 2009 för Netherland och Philip Roth som fått priset hela tre gånger. 1994 Operation Shylock, 2001 The Human Stain samt 2007 Everyman.


2011 års PEN/Faulkner pris har tilldelats författaren Deborah Eisenberg. Hon får priset för sin bok "The Collected Stories of Deborah Eisenberg" som knyter samman dessa fyra av hennes tidigare verk:
  •      The Collected Stories of Deborah Eisenberg
  • Under the 82nd Airborne
  • All around Atlantis
  • Twilight of the superheroes
  • Transactions in a foreign currency 


En av årets domare, Laura Furman, säger följande om boken:

“From the first to the last of her collected stories, Deborah Eisenberg demonstrates her sharp intelligence, literary inventiveness, and her clear understanding of human interconnectedness as it exists in isolation. Eisenberg's reader often has the feeling that her characters don’t quite understand either who they are or how they got themselves into their present fix.  The struggle of her characters to create a whole life from the shards of their experience and emotions forms the moral core of Deborah Eisenberg’s work.”


Jag har själv aldrig läst något av Deborah tidigare, men nu när jag fått upp ögonen för henne så ska jag nog ta och beställa hem detta, hennes senaste verk.
Är det någon som läst något av Deborah innan? Vad har ni i sådana fall för åsikter och tankar om hennes böcker?



onsdag 23 mars 2011

I brevlådan...

Nu när jag kom hem efter jobbet så låg det nya numret av Vi Läser och väntade på mig.
Det innehåller bland annat en längre artikel om Björn Ranelid samt ett reportage om Chelsea Hotel i New York.
Så nu ska jag snabbt laga lite kvällsmat och sedan ska jag lägga mig i soffan och läsa.


Ha en trevlig kväll allihop!


Vi Läser 2/2011

tisdag 22 mars 2011

1Q84- H. Murakami: Reflektioner



Mörkret har fallit.


Murakami har skapat något otäckt med 1Q84. Han fyller sidorna med en svärta som är annorlunda från hans tidigare böcker enligt min mening. Det romantiserande av den gråa, skimrande olyckligheten som jag förknippar med hans böcker är utbytt mot något mycket mörkare. 1Q84 är en otäckt svart berättelse, där våld och sex finns som en konstant närvaro i handlingen och hos karaktärerna.



Med tanke på titeln som anspelar på George Orwells roman 1984 så är det naturligt att denna berättelse är brutalare än Murakamis tidigare verk. Första boken lägger grunden för en oerhörd tragisk historia där ett återkommande tema är vuxnas övergrepp på barn, både psykiskt och fysiskt. Den allt-annat-än-rosa-skimrande kärleksberättelsen som i någon form brukar finnas i hans verk har hamnat i bakgrunden i bok 1. Detta ska inte tas som att jag tycker boken är dålig på något sätt, jag upplever bara att det skett en stor förändring här från hans tidigare verk. Det finns en mer hotfull känsla som ger ett visst obehag.


Även om det hintas om att huvudkaraktärerna Tengo och Aomame har en relation till varandra så ger Murakami väldigt lite utrymme till sin speciella beskrivning av kärleken. Utan att avslöja för mycket vandrar de på helt skilda vägar mot ett mål som förmodligen kommer förhindra en långsiktig försoning eller relation i kommande böcker.


Handlingen utspelar sig i, vad jag tolkar det som, två olika verkligheter vars existenser endast huvudpersonerna Tengo och Aomame verkar vara medvetna om. Tengo upplever jag som den klassiska Murakami-karaktären av de två. Han för ett lugnt liv som matematiklärare och kämpande romanförfattare som har en rent sexuell affär med en äldre gift kvinna. Aomame å andra sidan är en komplicerad kvinna som skiljer sig en hel del från Murakamis andra kvinnliga karaktärer jag mött i hans böcker. Hon för ett liv i skymundan och rör sig i samhällets mer brutala skikt som kretsar kring våldsamt sex och dödande. Om Tengo är villebrådet får Aomame snarare ses som jägaren.


Det är svårt att beskriva handlingen och övriga karaktärer utan att avslöja viktiga komponenter i berättelsen. Som läsare tycker jag det är bäst att gå in i boken utan några förkunskaper om vad som kommer ske eller vilka karaktärer som dyker upp då berättelsen försiktigt lägger ut vägen och väver ihop karaktärernas öden. Handlingen drivs hela tiden framåt av små, små pusselbitar och att försöka beskriva några brottstycken tagna ur sin kontext skulle inte ge någon större förståelse för boken som helhet.


Bok 1 och 2 bör nog läsas utan längre uppehåll dem emellan, då bok 1 främst lägger grunden för vad som känns kommer bli en väldigt spännande om än svart berättelse om människors livsöden. Av det jag hunnit läsa i bok 2 kommer berättelsen ta sig en allt mer allvarligare och tung ton. Murakami planterar saker som kommer bli livsavgörande för karaktärerna och förändra det sätt de ser på sin verklighet.

Inte i min Smak...

Jag har nu läst ut Smaken av Muriel Barbery och måste tyvärr säga att jag är lite besviken. Jag hade förväntat mig mycket mer från författaren som skrev Igelkottens elegans. Jag tyckte att den boken var helt underbar och hade därför väldigt höga förväntningar på Smaken.


Boken handlar om den världsberömda franska matkritikern Pierre Arthens. I bokens början ligger han på sin dödsbädd men innan han lämnar jordelivet vill han ännu en gång återuppleva en speciell smak som han upplevde någon gång under sin levnad.
Ni som läst Igelkottens elegans kommer att känna igen er. Berättelsen utspelar sig nämligen i samma hus, och Renée dyker kort upp i även denna bok. Pierre är faktiskt den man som dör i början av Igelkottens elegans och vars lägenhet övertas av Kakuro Ozu.
Varje kapitel i boken är en tillbakablick på stunder i Pierres liv, antingen genom hans egna minnen eller genom hans familj och vänner. Till och med hans katt, Rick bidrar med sina synpunkter.


Medan Pierre söker efter minnet av den speciella smaken bjuds vi på bilder av stora måltider han intagit och just beskrivningarna av mat är faktiskt det bästa i den här boken. Det vattnas i munnen på en när man läser boken, och man vill själv uppleva det som beskrivs.
Trots att boken till synes handlar mest om mat så anser jag att den handlar mycket mer om vem Pierre är och hans förhållande till människorna i hans närhet.


Tyvärr är Pierre inte någon särskilt sympatisk huvudkaraktär. Jag gillade honom inte alls och det gjorde det svårt för mig att njuta av boken i sin helhet.
Boken är trots allt läsvärd och för de som gillar mat är det en bra bok att läsa för matbeskrivningarna är underbara.


Originaltitel: Une gourmandise
Översättning: Marianne Öjerskog
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: 2010 (2000 Frankrike)
Betyg: 3 av 5

måndag 21 mars 2011

Försmak: 1Q84 - H. Murakami

Jag tänkte bjuda på två citat från Herr Murakamis senaste. Förhoppningsvis hinner jag läsa ut första boken snart och bli färdig med en reflektion ikväll. Kan ju iaf säga att boken är väldigt bra.

Här kommer citaten iaf. kanske tonen i dem kan säga något om boken generellt:

"Det finns ingen här i världen som man inte kan hitta en ersättare för. Hur stor kunskap och förmåga en människa än har finns det alltid någon någonstans som kan ta hennes plats. Om världen hade varit full av oersättliga människor, skulle det bli riktigt stora problem för oss. Det är ju självklart... tillade hon"(s 125)

" 'Det är inte en fråga om ålder', hade Aomame svarat bestämt. 'Det är en fråga som gäller själva sättet man lever på. det är viktigt att alltid på allvar gå in för att försvara sig själv. Man kommer ingen vart om man bara accepterar att bli utsatt för övergrepp. En kronisk känsla av vanmakt förtär en människa.' " (s 199)

söndag 20 mars 2011

Färdigläst!

Sådär!


Då var både Random acts of heroic love och Smaken utlästa. Den ena var bättre än den andra. Jag återkommer med recensioner senare under dagen. Nu ska jag iväg och köpa skor med sambon. Han behöver smakråd. Jag skulle inte ha något emot att inhandla ett par skor eller två till mig själv också, men precis som med mina böcker har jag fler skor än jag får plats med i (sko)hyllan.
För alla er som gillar böcker och skor i samma utsträckning som jag så kan jag tipsa er om en bok som heter Anonyma Skoälskares Klubb av Beth Harbison. Lättsmält chick-lit som passar utmärkt att ha med sig på semestern.

torsdag 17 mars 2011

tankar halvvägs in: S. Hanna - Lilla Hjärtat

Då har man kommit halvvägs i Sophie Hannas Lilla Hjärtat. Jag finner mig kluven till boken då den hittills bestått av två parallella handlingar som jag känner är alldeles för olika i både tempo och stilistiskt. Jag brukar ha svårt för deckare och thrillers då jag upplever att de stressar och slänger in för mycket under samma kapitel och det är precis samma sak med denna bok. Dock tycker jag att mysteriet kring den bortbytta bebisen spännade, stör mig dock på att de kvinnliga och manliga karaktärerna är så stereotypiska. Det framträder alltför tydligt i deras repliker och tankar för min smak. Men den kanske växer får hoppas på det iaf.

Senaste inköpen

I går var jag på posten och hämtade ett paket från Adlibris med min senaste bokbeställning. Det blev ett tungt paket denna gången, närmare bestämt 3,5 kilo och innehöll följande titlar:

Dömd till fängelse - Jeffrey Archer
Gargoylen - Andrew Davidson
No och Jag - Delphine de Vigan
Norrtullsligan - Elin Wägner
Udolphos Mysterier I och II - Ann Radcliffe
100 lätta låtar Gitarr I och II - Lars Axelsson


Gitarrböckerna är till sambon, men resten är till mig själv. Det bästa kapet måste jag säga var
Udolphos Mysterier som jag fick för det facila priset av 35 kronor per bok. Inte illa va?











Vilken bok tycker ni jag ska börja med? Förslag mottages gärna.

onsdag 16 mars 2011

Ser fram emot....

Jag har spenderat kvällarna i veckan med att kika i förlagens vår- och sommarkataloger. I början av april kommer det ut många böcker som jag tycker ser intressanta ut. Bl.a. så utkommer Kate Mortons senaste roman I det förflutna på Forums bokförlag den 6 april. Detta är den bok jag ser mest fram emot då jag när jag läste hennes tidigare böcker (Dimmornas Lek och De glömde trädgården) knappt kunde lägga dem i från mig. Jag hoppas att denna hennes senaste bok är lika bra och att döma av vad som står på Kate Mortons hemsida om boken så ser det lovande ut:



"Edie Burchill and her mother have never been close, but when a long lost letter arrives one Sunday afternoon with the return address of Milderhurst Castle, Kent, printed on its envelope, Edie begins to suspect that her mother’s emotional distance masks an old secret. Evacuated from London as a thirteen year old girl, Edie’s mother is chosen by the mysterious Juniper Blythe, and taken to live at Milderhurst Castle with the Blythe family: Juniper, her twin sisters and their father, Raymond, author of the 1918 children’s classic The True History of the Mud Man."

På Minotaur förlag så utkommer den 21 april Elly Griffiths senaste bok i serien om arkeologen Ruth Galloway. Huset vid havets slut heter den och den kommer även den att hamna på min inköpslista. Ännu så länge har jag bara läst den första boken i serien , Flickan under Jorden, men jag kommer att fortsätta att läsa denna serien då jag tycker att Elly skickligt bygger upp spänningen i boken utan att hon blir för övertydlig och långrandig i sina beskrivningar.


Två andra böcker jag ser fram emot är David Nicholls Mitt livs roll samt På vinst och förlust som utkommer på Månpocket i maj. Dessa böcker har jag också höga förhoppningar på då One Day var en de bästa böckerna jag läste förra året.


Är det någon annan som också har tittat på kommande utgivningar och har några tips på vad man inte får missa?

Tillskott i Bokhyllan




I morse gjorde jag slag i saken och beställde Herr Murakamis senaste verk, 1Q84. Tyvärr är det bara bok 1 och 2 som kommit i svensk översättning hittills. Jag brukar föredra att köpa alla delar i en bokserie på en gång när jag väl hittar någon intressant. Mina förväntningar är väldigt höga men inget jag läst av honom hittills har fått mig att förvänta mig något annat än riktigt bra och välskrivna böcker.

Yoko Ogawas The Housekeeper and the Professor fick också hänga med på ett hörn då jag kikat på den ett tag. Det blev den engelska versionen då jag föredrar att läsa i pocketformat. Dels för att pocketböcker känns mer lätthanterliga och dels för att jag har en tendens att somna om jag läser sent på kvällarna. Det gör ju inte lika ont att tappa en pocketbok i ansiktet som det gör en inbunden. =)

Är det någon som har något tips på andra spännande böcker som man bör kolla in?