söndag 15 maj 2011

inhandlat: Penguin Modern Classics The Complete List


Om man är som jag och hyser en förkärlek för de såkallade klassikerna och gärna läser böcker på engelska så skulle jag rekommendera att köpa Penguins lista över modern classics serien (den vita).
Plus så gör dom sig bra i bokhyllan om man ska va på det viset

Jag har försökt hitta en liknande bok över vanliga Penguin Classics serien (den svarta) men har inte lyckats hitta någon sådan. Kanske finns det för många i den serien för att lista på ett vettigt sätt.

Penguin tillsammans med Vintage, som ger ut H Murakami på eng pocket, är nog mina favoritförlag.

Är det någon mer än jag som har ett favoritförlag, både efter vilka böcker som ges ut men även pga böckernas omslag?


lördag 14 maj 2011

Läst: Truman Capote, Breakfast at Tiffany's

Jag ska börja med att erkänna att jag inte sett filmatiseringen av Breakfast at Tiffany's som tydligen ses som lite av en klassiker.

Truman Capotes förlaga är dock en av de bästa kortare berättelser jag läst, karaktärerna stiger ut från sidorna och det känns som man är ett par steg efter eller sitter vid bordet jämte dem och tar del av deras liv.

Holly Golightly är en väldigt färgstark person som precis balanserar på rätt sida moralen vilket gör att man gillar henne trots hennes många snedsteg och förolämpningar.
Jag gillar att personerna får visa både sina bra och dåliga sidor vilket gör dem mer levande.

I min version inkluderades även House of Flowers, A diamond guitar och A Christmas Memory, tre korta historier som även de är väl värda en läsning.

Så om någon frågar mig om jag sett Breakfast at Tiffany's så kan jag nu åtminstone säga -ne men jag har läst boken.




söndag 8 maj 2011

Läst: Yoko Ogawa, Hotel Iris


Efter att ha läst Ogawas The Professor + The Housekeeper trodde jag att jag visste hur denna författare skulle fungera, men ack så fel jag hade. Hotel Iris är en fruktansvärd bok att läsa vad gäller själva handlingen, språkligt är den helt ok. Dock är det svårt att få någon bra bild av språket då handlingen är så brutal så att man blir illa till mods. Jag har svårt att se ett känslotillstånd som skulle underlätta läsningen av boken. Med det sagt bör jag kanske återge handlingen i Hotel Iris för att visa på vad det är som gör boken till en helt annan läsupplevelse än tidigare nämnda titel av Ogawa.

Boken utspelar sig i en liten kuststad där sjuttonåriga Mari och hennes mamma sköter om ett litet hotell. en kväll kommer en herre och hyr ett rum till sig och en kvinna som visar sig vara en prostituerad. Senare samma kväll kommer kvinnan utrusandes ur rummet och skriker glåpord till mannen, som reagerar likgiltigt och som inget hade hänt. Till en början tror man att han blivit oförrättad. Dock så visar det sig snart att han är otäckt brutal och blir sexuellt tillfredsställd genom att kränka och binda sina partners vilket Mari får erfara.
det förekommer flera sexscener mellan mannen och Mari som, även om Mari frivilligt går in i relationen, känns som rena våldtäktsscener. Mari binds och kläs av och behandlas fruktansvärt men beskrivs känna njutning i smärtan hon upplever men för mig som läsare blir det alltför våldsamt och förnedrande för att kunna uppskatta boken som helhet. Det finns till exempel vissa partier där Mari agerar med sin mamma och hennes väninna som är läsvärda och som turligt nog trubbar av våldsscenerna emellanåt.

Av den, om än begränsade, erfarenhet jag har av japanska författare misstänker jag att råa sexbeskrivningar är något av ett gemensamt drag. Man kan fråga sig om det är så de får utlopp för sina mörka sexuella fantasier?