Läst: Glenn Taylor, The Ballad of Trenchmouth Taggart

The Ballad of Trenchmouth Taggart är Gleen Taylors Debut roman som fått väldigt fina recensioner. Något som den verkligen förtjänar då den är svår att sluta läsa. Boken spänner över otroliga 108 år av Trenchmouth Taggarts liv(han föds i december 1902), från 1903 till 2010 och man får följa med på en häftig resa under alla decennierna där emellan.

Boken tar sin början 2010 då Trenchmouth är 108 år och precis har sytt ihop sin mun i syftet att aldrig mer yttra ett ord då det knackar på dörren och en journalist stiger in. T tillfrågas att berätta sin livshistoria för journalisten vilket är inledningen på en spännande och fartfylld historia som tar sin början i West Virginia och en kall vinterdag då Taggart kastas i en flod av sin galna moder som ser honom som djävulens son. T räddas turligt nog av änkan Dorsett. Dock drabbas han av Gingivit (dikemun) därav namnet Trenchmouth som änkan ger honom. Änkan är en stark kvinna som försörjer sig och sitt andra fosterbarn, Clarissa, genom att sälja hembränt till männen i byn. Dorsett uppfostrar sina fosterbarn till självständiga individer som inte ska inte tillåta att andra sätter sig på dem.

Trenchmouth lever ett hårt liv, till en början är han ett barn av vildmarken. Ett barn som inte vet hur det ska bete sig i sociala sammanhang. Men T tyr sig till sin nya mor och syster och de hjälper honom att hitta balansen mellan det vilda och samhällets normer. Då han växer upp under vilda västerns sista dagar utgör öga-för-öga, tand-för-tand-mentaliteten en del av vardagen, något som passar unge Trenchmouth som ser saker svart och vit, och att man får det man förtjänar.

Det förekommer en hel del namn och personer som jag hade svårt att relatera till då jag inte är så välbekant med gamla musiker från Amerika (T spelar och sjunger ihop med olika människor). I bokens senare kapitel förekommer många namn som jag antar härrör från gamla countrysångare och jazzmusiker från USA men de blir inte mer än namn för mig tyvärr.

Det är författarens beskrivning och hanterade av Trenchmouths karaktär som lyfter hela boken, som annars inte är särskild detaljerad, miljöerna skiftar ganska snabbt och det finns många karaktärer som bara flyter förbi utan att göra intryck. Dock är Taggart desto mer levande och framstår som en sympatisk man om än lite knepig och brutal. Jag upplever honom som en oerhört varmhjärtad karaktär han förvandlas till lite av en gammal hjältefigur som har sina ärr.

Hjälp mig välja böcker!

I väntan på lite mer tid och energi till att skriva en recension på Sophie Hannas Lilla Hjärtat och uppföljande reflektioner på Murakamis 1Q84 juli-september så kommer här en liten vädjan om hjälp.

Jag funderar på vilka två av de fyra böckerna

på bilden nedan jag ska läsa härnäst.

De olika "blurbsen" lyder såhär

E.E. Cummings, 95 Poems

"Remarkable for its vigor, freshness, interest in ordinary individuals, and awareness of the human life cycle, the collection reflects Cumming's observations on nature and his prevailing gratitude for what life offers: 'Time's a strange fellow: more he gives than takes.' "

Glenn Taylor, The Ballad of Trenchmouth Taggart

"Meet Early "Trenchmouth" Taggart, a man born and orphaned in 1903: a one time inventor, snakehandler, cunnilinguist[något väldigt obsent kan nämnas], sniper, woodsman, harmonica man, and newspaperman. His is an epic story, a tall tale in the traditions of Mark Twain, chronicling more than one hundred years of exile and outrunning trouble. It is the love song of an outlaw and, like the best ballads, it etches its mark deep upon the memory."

Yoko Ogawa, The Housekeeper + The Professor

"Each morning, as the Professor and the Housekeeper are reintroduced to one another, a strange, beautiful relationship blossoms between them. The Professor may not remember what he had for breakfast, but his mind is still alive with elegant equations from the past. He devises clever maths riddles - based on her shoe size or her birthday - and the numbers reveal a sheltering and poetic world to both the Housekeeper and her ten-year-old son. With each new equation, the three lost souls forge an affection more mysterious than imaginary numbers, and a bond that runs deeper than memory."

Ovid, Heroides

"in the twenty-one poems of the Heroides, Ovid gave voice to the heroines and heros of epic and myth. These deeply moving literary epistles reveal the happiness and torment of love, as the writers tell of their pain of separation, forgiveness of infidelity or anger at betrayal. The faithful Penelope wonders at the suspiciously long absence of Ulysses, While Dido bitterly reproaches Aeneas for too eagerly leaving her bed to follow his destiny, and Sappho - the only historical figure portrayed here - describes her passion for the cruelly rejecting Phaon. In the poetic letters between Paris and Helen the lovers seem oblivious to the disaster prophesied for them, while in another exchange the youthful Leander asserts his foolhardy eagerness to risk his life to be with his beloved Hero."

Någon som tycker jag ska läsa en framför de andra?