Tävling!

Paperbacklover firar 3 år idag och har en mycket rolig och intressant tävling på gång. 30 frågor om litteratur som utgår från alfabetet. Första frågans svar börjar på A, andra på B och så vidare.

Snabbast svar ger 5 poäng, men alla som svarar rätt får 1 poäng.

Priser utlovas!

Filmteaser - Hungerspelen

Jag såg att det kommit en liten teaser-trejler till första filmen om Hungerspelen.

Själv läste jag böckerna först nu i somras. Får sägas att de var ganska underhållande ungdomsböcker men jag skulle inte påstå att de är något speciellt med dem. Som brukligt är (finns förstås undantag) med bok-till-film rullar tror jag inte den kommer bli något att hänga i granen. Tur då kanske att den kommer ut först i mars ;)

kunde inte lägga in klippet så länken nedan får duga:

http://www.imdb.com/video/imdb/vi2315885593/

Införskaffat: Penguins mini-boklåda

Om man läst något av mina tidigare inlägg så kanske man har märkt att jag föredrar att läsa litteratur på engelska och då främst de så kallade klassikerna.

Således är det kanske inte så konstigt att mitt senaste inköp blev Penguins mini modern classics box med 50 st böcker. Jag hittade boxen till ett bra pris på amazon, med frakt och valutaväxling inräknat sparar man flera hundralappar än om man beställer via någon svensk sida, så det kan vara värt att kolla in om man skulle vilja införskaffa boxen själv.

poetry in motion (pictures)

Jag har kommit in i en liten poesiperiod för tillfället och har E.E. Cummings 95 poems på nattduksbordet. Jag gillar hans sätt att leka med ord och bokstäver trots att man kan få lite huvudbry av några dikter då de till utseendet är lite klurigt skrivna.

Poesi är nog den enda litteratur som faktiskt kan bli bättre på filmduken än när man läser den själv. Den blir mer levande när man får höra den uppläst av en person med mycket inlevelse och känsla. Något som många skådespelare lyckas med.

Tre av mina favoritfilmer som skildrar poeters liv och där man får höra lite av deras poesi uppläst är de tre som syns på bild till höger;

Sylvia (Sylvia Plath), Bright Star (John Keats) och The Edge of Love(Dylan Thomas)

en sak de tre personerna har gemensamt är att de levde korta, tragiska liv, något som många poeter verkar ha gemensamt. Det kanske är så att den finaste poesin finns i det dystra och mörka hos människan?

Jag tar gärna emot förslag på andra filmer som skildrar poeters liv, finns säkert en hel del bra jag missat.

Jag läste förresten att det ska spelas in en film baserad på Miltons Paradise Lost, enligt Imdb ska det vara en "action-heavy" film vilket kanske inte låter särskilt lockande men det får väl tiden utvisa. Den ska i alla fall ha premiär nästa år.

Jag avslutar inlägget med att tipsa om en playlist på spotify där man kan få höra lite olika uppläsningar av gamla diktare. Dock är kvalitén väldigt ojämn.

The Poet Speaks

Tipsar även om en mer grafisk dikt från en känd samisk diktare som jag själv lyssnade på när jag skrev detta inlägget.Den är gjord av Nils-Aslak Valkeapää, och du hittar den här:

The Sun, My Father

Det också finns en liten sammanfattning om vad den handlar om plus en ordlista som förklarar vad alla orden betyder. Jag skulle rekommendera att man läser ordlistan då den ger en en större förståelse och dikten mer djup.

Bleknade sidor och svunna ord

Jag inser efter en alltför lång frånvaro att min och syrrans blogg varit övergiven av oss båda som en dålig deckare som samlar damm i bokhyllan, eller kanske mer passande i en låda på vinden, totalt frånvarande från våra liv.

Efter vårt långa sommaruppehåll, kan ju skylla på för mycket sol och bad någonstans där elen inte nått fram än, det vore förstås att ljuga lite grann, men iaf så ska vi ta oss i kragen och se till att få ned lite ord om böcker och annat igen. Förhoppningsvis kommer det finnas läsare till våra framtida inlägg också. ;)

inhandlat: Penguin Modern Classics The Complete List

Om man är som jag och hyser en förkärlek för de såkallade klassikerna och gärna läser böcker på engelska så skulle jag rekommendera att köpa Penguins lista över modern classics serien (den vita).

Plus så gör dom sig bra i bokhyllan om man ska va på det viset

Jag har försökt hitta en liknande bok över vanliga Penguin Classics serien (den svarta) men har inte lyckats hitta någon sådan. Kanske finns det för många i den serien för att lista på ett vettigt sätt.

Penguin tillsammans med Vintage, som ger ut H Murakami på eng pocket, är nog mina favoritförlag.

Är det någon mer än jag som har ett favoritförlag, både efter vilka böcker som ges ut men även pga böckernas omslag?

Läst: Truman Capote, Breakfast at Tiffany's

Jag ska börja med att erkänna att jag inte sett filmatiseringen av Breakfast at Tiffany's som tydligen ses som lite av en klassiker.

Truman Capotes förlaga är dock en av de bästa kortare berättelser jag läst, karaktärerna stiger ut från sidorna och det känns som man är ett par steg efter eller sitter vid bordet jämte dem och tar del av deras liv.

Holly Golightly är en väldigt färgstark person som precis balanserar på rätt sida moralen vilket gör att man gillar henne trots hennes många snedsteg och förolämpningar.

Jag gillar att personerna får visa både sina bra och dåliga sidor vilket gör dem mer levande.

I min version inkluderades även House of Flowers, A diamond guitar och A Christmas Memory, tre korta historier som även de är väl värda en läsning.

Så om någon frågar mig om jag sett Breakfast at Tiffany's så kan jag nu åtminstone säga -ne men jag har läst boken.

Läst: Yoko Ogawa, Hotel Iris

Efter att ha läst Ogawas The Professor + The Housekeeper trodde jag att jag visste hur denna författare skulle fungera, men ack så fel jag hade. Hotel Iris är en fruktansvärd bok att läsa vad gäller själva handlingen, språkligt är den helt ok. Dock är det svårt att få någon bra bild av språket då handlingen är så brutal så att man blir illa till mods. Jag har svårt att se ett känslotillstånd som skulle underlätta läsningen av boken. Med det sagt bör jag kanske återge handlingen i Hotel Iris för att visa på vad det är som gör boken till en helt annan läsupplevelse än tidigare nämnda titel av Ogawa.

Boken utspelar sig i en liten kuststad där sjuttonåriga Mari och hennes mamma sköter om ett litet hotell. en kväll kommer en herre och hyr ett rum till sig och en kvinna som visar sig vara en prostituerad. Senare samma kväll kommer kvinnan utrusandes ur rummet och skriker glåpord till mannen, som reagerar likgiltigt och som inget hade hänt. Till en början tror man att han blivit oförrättad. Dock så visar det sig snart att han är otäckt brutal och blir sexuellt tillfredsställd genom att kränka och binda sina partners vilket Mari får erfara.

det förekommer flera sexscener mellan mannen och Mari som, även om Mari frivilligt går in i relationen, känns som rena våldtäktsscener. Mari binds och kläs av och behandlas fruktansvärt men beskrivs känna njutning i smärtan hon upplever men för mig som läsare blir det alltför våldsamt och förnedrande för att kunna uppskatta boken som helhet. Det finns till exempel vissa partier där Mari agerar med sin mamma och hennes väninna som är läsvärda och som turligt nog trubbar av våldsscenerna emellanåt.

Av den, om än begränsade, erfarenhet jag har av japanska författare misstänker jag att råa sexbeskrivningar är något av ett gemensamt drag. Man kan fråga sig om det är så de får utlopp för sina mörka sexuella fantasier?

Läst: Glenn Taylor, The Ballad of Trenchmouth Taggart

The Ballad of Trenchmouth Taggart är Gleen Taylors Debut roman som fått väldigt fina recensioner. Något som den verkligen förtjänar då den är svår att sluta läsa. Boken spänner över otroliga 108 år av Trenchmouth Taggarts liv(han föds i december 1902), från 1903 till 2010 och man får följa med på en häftig resa under alla decennierna där emellan.

Boken tar sin början 2010 då Trenchmouth är 108 år och precis har sytt ihop sin mun i syftet att aldrig mer yttra ett ord då det knackar på dörren och en journalist stiger in. T tillfrågas att berätta sin livshistoria för journalisten vilket är inledningen på en spännande och fartfylld historia som tar sin början i West Virginia och en kall vinterdag då Taggart kastas i en flod av sin galna moder som ser honom som djävulens son. T räddas turligt nog av änkan Dorsett. Dock drabbas han av Gingivit (dikemun) därav namnet Trenchmouth som änkan ger honom. Änkan är en stark kvinna som försörjer sig och sitt andra fosterbarn, Clarissa, genom att sälja hembränt till männen i byn. Dorsett uppfostrar sina fosterbarn till självständiga individer som inte ska inte tillåta att andra sätter sig på dem.

Trenchmouth lever ett hårt liv, till en början är han ett barn av vildmarken. Ett barn som inte vet hur det ska bete sig i sociala sammanhang. Men T tyr sig till sin nya mor och syster och de hjälper honom att hitta balansen mellan det vilda och samhällets normer. Då han växer upp under vilda västerns sista dagar utgör öga-för-öga, tand-för-tand-mentaliteten en del av vardagen, något som passar unge Trenchmouth som ser saker svart och vit, och att man får det man förtjänar.

Det förekommer en hel del namn och personer som jag hade svårt att relatera till då jag inte är så välbekant med gamla musiker från Amerika (T spelar och sjunger ihop med olika människor). I bokens senare kapitel förekommer många namn som jag antar härrör från gamla countrysångare och jazzmusiker från USA men de blir inte mer än namn för mig tyvärr.

Det är författarens beskrivning och hanterade av Trenchmouths karaktär som lyfter hela boken, som annars inte är särskild detaljerad, miljöerna skiftar ganska snabbt och det finns många karaktärer som bara flyter förbi utan att göra intryck. Dock är Taggart desto mer levande och framstår som en sympatisk man om än lite knepig och brutal. Jag upplever honom som en oerhört varmhjärtad karaktär han förvandlas till lite av en gammal hjältefigur som har sina ärr.

läst: Yoko Ogawa, The Housekeeper + The Professor

Denna boken fick mig att se matematik i ett helt nytt ljus. Från att ha sett matematik som trist och onödigt svårt efter alla timmar i skolbänken till att se matematiken som något fint och förvånande poetiskt måste visa på en boks förmåga att påverka ens person.

Yoko Ogawa har lyckats skapa en enkel, vacker berättelse som lyckas balansera mellan vemod och lycka samtidigt som den är bildande med sitt lekande med både primtal och ekvationer.

rekommenderar varmt denna lilla bok!