Efter att ha läst Ogawas The Professor + The Housekeeper trodde jag att jag visste hur denna författare skulle fungera, men ack så fel jag hade. Hotel Iris är en fruktansvärd bok att läsa vad gäller själva handlingen, språkligt är den helt ok. Dock är det svårt att få någon bra bild av språket då handlingen är så brutal så att man blir illa till mods. Jag har svårt att se ett känslotillstånd som skulle underlätta läsningen av boken. Med det sagt bör jag kanske återge handlingen i Hotel Iris för att visa på vad det är som gör boken till en helt annan läsupplevelse än tidigare nämnda titel av Ogawa.
Boken utspelar sig i en liten kuststad där sjuttonåriga Mari och hennes mamma sköter om ett litet hotell. en kväll kommer en herre och hyr ett rum till sig och en kvinna som visar sig vara en prostituerad. Senare samma kväll kommer kvinnan utrusandes ur rummet och skriker glåpord till mannen, som reagerar likgiltigt och som inget hade hänt. Till en början tror man att han blivit oförrättad. Dock så visar det sig snart att han är otäckt brutal och blir sexuellt tillfredsställd genom att kränka och binda sina partners vilket Mari får erfara.
det förekommer flera sexscener mellan mannen och Mari som, även om Mari frivilligt går in i relationen, känns som rena våldtäktsscener. Mari binds och kläs av och behandlas fruktansvärt men beskrivs känna njutning i smärtan hon upplever men för mig som läsare blir det alltför våldsamt och förnedrande för att kunna uppskatta boken som helhet. Det finns till exempel vissa partier där Mari agerar med sin mamma och hennes väninna som är läsvärda och som turligt nog trubbar av våldsscenerna emellanåt.
Av den, om än begränsade, erfarenhet jag har av japanska författare misstänker jag att råa sexbeskrivningar är något av ett gemensamt drag. Man kan fråga sig om det är så de får utlopp för sina mörka sexuella fantasier?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar