nyinskaffat: Yoko Ogawa

I veckan ramlade två av Yoko Ogawas romaner ner på dörrmattan, The Diving Pool och Hotel Iris. Jag har nyss läst hennes The Housekeeper + The Professor som var en väldigt bra bok och annorlunda från det jag brukar läsa vilket fick mig att bli nyfiken på hennes andra verk.

The Diving Pool:

"A lonely teenaged girl falls in love with her foster-brother as she watches him leap from a high diving board into a pool – an unspoken infatuation that draws out darker possibilities.

A young woman records the daily moods of her pregnant sister in a diary, but rather than a story of growth the diary reveals a more sinister tale of greed and repulsion.

Out of nostalgia, a woman visits her old college dormitory on the outskirts of Tokyo. There she finds an isolated world shadowed by decay, haunted by absent students and the disturbing figure of the crippled caretaker."

Hotel Iris:

"In a crumbling, seaside hotel on the coast of Japan, quiet, seventeen-year-old Mari works the front desk as her mother fusses over the off-season customers. When, one night, they are forced to eject a prostitute and a middle-aged man from his room, Mari finds herself drawn to the man’s voice, in what will become the first gesture of a long seduction.

Mari begins to visit the mysterious man at his island home, and he initiates her into a dark realm of both pain and pleasure. As Mari’s mother and the police begin to close in on the illicit affair, events move to a dramatic climax"

Jag får lite Haruki Murakami vibbar men förhoppningsvis lyckas de skapa sig egna identiteter och är i liknande stil som the housekeeper + the professor.

efter ett oplanerat uppehåll

Det har varit lite tyst från vårt håll i april, vilket helt enkelt beror på att jag och syrran varit upptagna med annat på var sitt håll. Dock har vi båda hunnit läsa en hel del sedan senaste inlägget gjordes.

bok 2 av H. Murakamis 1Q84 serie gjorde mig något besviken( om vilket ett inlägg borde finnas uppe när detta skrivs). Jag har ändå lyckats hålla mig kvar bland de japanska författarna och hittat en ny favorit i Yoko Ogawa, och hennes housekeeper and the professor och två av hennes andra böcker, Hotel Iris och the Diving Pool är på väg med posten.

Nuvarande läsning för min del är Glenn Taylors The Ballad of Trenchmouth Taggart, vilken är en riktigt skön roman Stilen skiljer sig rejält från ovannämnda författares vilket känns uppfriskande. Den känns som en gammal hederlig western så den kan jag varmt rekommendera.

Reflektioner: Haruki Murakami 1Q84- juli september bok 2

" 'Du menar att om det dyker upp en pistol, kommer den med nödvändighet att avfyras någonstans, eller hur?'

'Enligt Tjechovs synpunkt är det så.'

'Så du vill alltså helst undvika att skaffa mig en pistol.'

'Det är både farligt och olagligt. Dessutom är Tjechov en författare som man kan lita på.'

'Men det här är ingen berättelse. Vi pratar ju om den verkliga världen.'

Tamaru kisade med ögonen och tittade Aomame stint i ansiktet. Sedan öppnade han långsamt och samlat munnen: ' Vem kan veta det?' " (bok 2, s 26)

Om man känner sin Murakami så vet man att han sällan planterar saker som bara lämnas därhän eller aldrig bär frukt. Med ovanstånde citat som en ständig ledsagare följer man handlingen framåt till det ögonblick Tjechovs ord blir till sanning. Dock får vi aldrig höra skottet som överröstas av Little Peoples hånfulla skratt.

Jag har svårt för Murakamis senaste alster, det som syntes lovande i bok ett omvandlas till något lite för groteskt och segt för min smak. I Bok 2 känns historien till en början alldeles för långrandig, den hamnar på en platå som det tar nästan två tredjedelar av boken att komma vidare ifrån. Jag funderar över varför Murakami valde att göra denna berättelsen till sitt stora epos. Flera av hans andra böcker känns mycket mer genomarbetade och till viss del djupare. Kanske har jag blivit mätt på Murakami eller så kanske det har blivit för mycket av hans surrealism i 1Q84.

Aomame är fortfarande den mest intressanta karaktären dock avskärmas hon från de personer som utgjorde de starkare delarna av bok 1. Bok 2 blir för min del inte lika intressant när hon inte ges utrymme till att interagera med dessa människor vilket inte riktigt uppvägs av fokuserandet på Tengos perspektiv.

Jag funderar på om skottet inte borde kommit lite tidigare för denna berättelse. Förhoppningsvis kan bok 3 gottgöra för alltihop när den kommer ut, vem vet den kanske får en att se bok 2 i ett helt annat ljus.

Recension: Sophie Hannas Lilla Hjärtat

Sophie Hannas bok Lilla hjärtat är ingen större läsupplevelse. Det är en sådan typ av bok som jag antar man uppskattar om man är ett fan av författaren eller är en hobbyläsare av deckare och väljer böcker efter topplistorna.

Jag hade lika gärna kunnat vara utan denna läsning, boken lämnar inget större intryck hos mig då den är väldigt fattig på detaljer och beskrivningar. Jag vet inte om det kan bero på översättningen men det känns som bara det mest nödvändigaste är med, förutom en udda sak som rör en av poliserna men den känns helt oväsentligt och poänglös att ha med enligt mig.

Det finns ett par partier som trots allt gör boken läsvärd och som, om än väldigt begränsat, för tankarna till Doris Lessings Fifth Child, då hemmets trygga vrå omvandlas till en typ av psykologisk terror som gärna hade fått ges mer utrymme på bekostnad av de svagare och mindre intressanta kapitlen om poliserna.

Jag har nämnt hur bokens berättarstil känts splittrad i ett tidigare inlägg och det fortsätter boken igenom. Handlingen ses dels ur polisernas perspektiv och dels ur offret Alices i vartannat kapitel. Vilket egentligen är ett bra upplägg men man hinner inte riktigt lära känna någon av karaktärerna tyvärr.

Slutet blir ganska abrupt och det blir lite hafsigt och halvdant avslutat med en del nötta trådar som hade kunnat utvecklats ytterligare.

Hjälp mig välja böcker!

I väntan på lite mer tid och energi till att skriva en recension på Sophie Hannas Lilla Hjärtat och uppföljande reflektioner på Murakamis 1Q84 juli-september så kommer här en liten vädjan om hjälp.

Jag funderar på vilka två av de fyra böckerna

på bilden nedan jag ska läsa härnäst.

De olika "blurbsen" lyder såhär

E.E. Cummings, 95 Poems

"Remarkable for its vigor, freshness, interest in ordinary individuals, and awareness of the human life cycle, the collection reflects Cumming's observations on nature and his prevailing gratitude for what life offers: 'Time's a strange fellow: more he gives than takes.' "

Glenn Taylor, The Ballad of Trenchmouth Taggart

"Meet Early "Trenchmouth" Taggart, a man born and orphaned in 1903: a one time inventor, snakehandler, cunnilinguist[något väldigt obsent kan nämnas], sniper, woodsman, harmonica man, and newspaperman. His is an epic story, a tall tale in the traditions of Mark Twain, chronicling more than one hundred years of exile and outrunning trouble. It is the love song of an outlaw and, like the best ballads, it etches its mark deep upon the memory."

Yoko Ogawa, The Housekeeper + The Professor

"Each morning, as the Professor and the Housekeeper are reintroduced to one another, a strange, beautiful relationship blossoms between them. The Professor may not remember what he had for breakfast, but his mind is still alive with elegant equations from the past. He devises clever maths riddles - based on her shoe size or her birthday - and the numbers reveal a sheltering and poetic world to both the Housekeeper and her ten-year-old son. With each new equation, the three lost souls forge an affection more mysterious than imaginary numbers, and a bond that runs deeper than memory."

Ovid, Heroides

"in the twenty-one poems of the Heroides, Ovid gave voice to the heroines and heros of epic and myth. These deeply moving literary epistles reveal the happiness and torment of love, as the writers tell of their pain of separation, forgiveness of infidelity or anger at betrayal. The faithful Penelope wonders at the suspiciously long absence of Ulysses, While Dido bitterly reproaches Aeneas for too eagerly leaving her bed to follow his destiny, and Sappho - the only historical figure portrayed here - describes her passion for the cruelly rejecting Phaon. In the poetic letters between Paris and Helen the lovers seem oblivious to the disaster prophesied for them, while in another exchange the youthful Leander asserts his foolhardy eagerness to risk his life to be with his beloved Hero."

Någon som tycker jag ska läsa en framför de andra?

The Man Booker International Prize 2011

 

Idag presenterads finalisterna till 2011 års The Man Booker International Prize.
Följande författare tävlar om det prestigefyllda priset vars vinnare tillkännages under Sydney Writers´ Festival den 18 Maj:

• Wang Anyi
• Juan Goytisolo
• James Kelman
• John le Carré
• Amin Maalouf
• David Malouf
• Dacia Maraini
• Rohinton Mistry
• Philip Pullman
• Marilynne Robinson
• Philip Roth
• Su Tong
• Anne Tyler

Omedelbart efter tillkännagivandet av finalisterna så lät John le Carré meddela att han ville att hans namn skulle strykas från listan. Han säger följande:

"I am enormously flattered to be named as a finalist of 2011 Man Booker International Prize.  However I do not compete for literary prizes and have therefore asked for my name to be withdrawn"

Juryordföranden Rick Gekoski sade dock att John le Carré's namn kommer att stå kvar på listan.


Jag själv har enbart läst böcker av, Philip Roth, John le Carré, Philip Pullman och Anne Tyler och av dessa så klappar hjärtat lite extra för Anne Tyler. Hennes bok Påminnerskan (Damm Förlag 2010) läste jag under semestern förra sommaren och den var lättläst och underhållande. Jag är lite svag för sarkastiska huvudpersoner, så detta var en perfekt bok för mig. Jag rekommenderar den verkligen.
Jag kommer att hålla tummarna för henne den 18 Maj.


Vem är er favorit? Är det någon som har läst någon av de författare som jag missat? Vilka böcker rekommenderar ni i sådana fall?

ALMA-priset 2011

ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award) 2011 har just tilldelats den australienske författaren och illustratören Shaun Tan.
Han har skrivit och illustrerat ett flertal böcker, varav Ankomsten (2010) är den första som getts ut på svenska av Kabusa böcker. Boken är dock en ren bilderbok så den kan uppskattas av alla, oavsett vilket språk man talar, eller om man kan läsa eller ej. 


Shaun Tan är en van pristagare, bara i år har han vunnit The Dromkeen Medal ett pris för de som bidragit och förbättrat Barnlitteraturen i Australien. Han vann även en Oscar för bästa animerade kortfilm för filmen The Lost Thing.


Vad tycker ni? Var det rätt pristagare i år?

One day: Filmen

David Nicholls roman One Day var en av förra årets större läsupplevelser för min del. Jag gillade hur man fick följa huvudkaraktärernas liv från dagen de träffades och sedan återkomma till samma datum under ett antal år. Även om man fick en fragmentarisk bild av deras liv så kändes berättelsen sammanhängande på ett naturligt sätt.

Nu när boken ska bli film funderar jag på hur de ska lyckas skildra handlingen utan att få filmen att kännas stressig.

Jag såg att Anne Hathaway ska spela Emma, och även om jag tycker om henne som skådis, är det inte henne jag får framför mig när jag föreställer mig Emmas karaktär.

En annan film jag gärna vill se är The Tempest med Helen Mirren och Russell Brand mfl. Sedan kommer ju en ny Jane Eyre och Wuthering Heights i år också.

Två böcker som jag gillade men som tyvärr inte verkar bli film för tillfället är David Benioffs Tjuvarnas Stad och Chris Cleaves The Other Hand. De hade nog gjort sig bra på vita duken. Benioff har ju fått en av sina andra noveller filmatiserade (25 th hour) med gott resultat.

Vilka "bok till film"-rullar ser ni fram emot i år?

PEN/Faulkner-priset

PEN/Faulkner är ett pris som årligen delas ut till den amerikanske författare som skrivit årets bästa skönlitterära verk. Vinnaren väljs av en jury bestående av tre personer som väljs på årsbasis.

Tidigare vinnare av priset är bl.a. Joseph O´Neill som fick priset 2009 för Netherland och Philip Roth som fått priset hela tre gånger. 1994 Operation Shylock, 2001 The Human Stain samt 2007 Everyman.


2011 års PEN/Faulkner pris har tilldelats författaren Deborah Eisenberg. Hon får priset för sin bok "The Collected Stories of Deborah Eisenberg" som knyter samman dessa fyra av hennes tidigare verk:

•      
• Under the 82nd Airborne
• All around Atlantis
• Twilight of the superheroes
• Transactions in a foreign currency 

En av årets domare, Laura Furman, säger följande om boken:

“From the first to the last of her collected stories, Deborah Eisenberg demonstrates her sharp intelligence, literary inventiveness, and her clear understanding of human interconnectedness as it exists in isolation. Eisenberg's reader often has the feeling that her characters don’t quite understand either who they are or how they got themselves into their present fix.  The struggle of her characters to create a whole life from the shards of their experience and emotions forms the moral core of Deborah Eisenberg’s work.”


Jag har själv aldrig läst något av Deborah tidigare, men nu när jag fått upp ögonen för henne så ska jag nog ta och beställa hem detta, hennes senaste verk.
Är det någon som läst något av Deborah innan? Vad har ni i sådana fall för åsikter och tankar om hennes böcker?

I brevlådan...

Nu när jag kom hem efter jobbet så låg det nya numret av Vi Läser och väntade på mig.
Det innehåller bland annat en längre artikel om Björn Ranelid samt ett reportage om Chelsea Hotel i New York.
Så nu ska jag snabbt laga lite kvällsmat och sedan ska jag lägga mig i soffan och läsa.


Ha en trevlig kväll allihop!